Operationsberättelse, 30/8

Morgonen börjar för mig kl 04.15 då jag kliver upp och gör i ordning det allra sista innan vi ska åka. Sambon äter frukost och jag skär upp äpplen och gör i ordning vällingflaskor åt tjejerna att dricka i bilen och vi lämnar Kumla ganska precis kl 05 precis som vi planerat.

Klockan 9.20 är vi framme i Landskrona och jag ringer till Hamnhotellet Kronan där jag bokat ett rum för sambon och barnen och frågar om det finns möjlighet till tidigare incheckning är kl 16 som var sagt, och det fanns det! Vi åkte och checkade in och när jag i förbifarten nämde för receptionisten att jag inte skulle sova där utan bara sambon och barnen frågade hon om jag skulle till Citadellkliniken och hips vips blev hotellnatten 15% billigare!

Strax innan 10.30 kommer jag till Citadellkliniken och sambon och barnen åker tillbaka till hotellrummet för att vila lite. Jag får träffa Gärd som skrev in mig och visade mig till mitt fina lilla rum med havsutsikt. Jag tar en dusch och tvättar mig med Hibiscrub och sätter på mig världens största badrock och lägger mig i sängen och läser lite skvallerblaskor och kollar på Sjunde Himlen. Ett tag senare kommer Alexandra och sätter en kanyl och provar BH på mig. Tortyren är i 65E. ;)

Alexandra ger mig en rejäl dos med smärtlindrande tabletter och en shot lugnande, som jag inte hade något behov av då jag höll mig kolugn genom allt. Nervositeten var med andra ord förbrukad! Efter det fortsätter jag med att bläddra i blaskorna ett tag innan min lillasyster ringer och pratar bort 40 minuter med mig. Klockan är då 12.40 och jag tror att jag hann med att slumra till i 15 minuter innan jag blir hämtad och förd bort till Cosmos rum där han fotograferar mig och därefter ritar lite på mig. Nästa steg var helt enkelt att knalla bort till operationssalen med havsutsikt och jag frös lite när jag la mig på bordet. Cosmo går ut och säger att han kommer tillbaka när jag ligger och sover gott.

Annelie, narkosläkaren, kommer in och sprutar något medel i min kanyl och ger mig en mask med syrgas och nämner något om att det är i förebyggade syfte mot illamående. Helt plötsligt vaknar jag upp på mitt rum igen och tittar ner på bröstet, och där sitter två svullna tuttar! Hur gick det till?! Var minst sagt förvånad över att det gått så snabbt. :)

Klockan 15.27, ganska direkt efter att jag vaknat, skickade jag ett väldigt flummigt MMS till sambon med en bild på mina nybakade tuttar och följande text: ”Fortfarsnfe jättrtttr ttött, höör av mig senare. Pudd”. Kan ju meddela att han fått sig ett gott skratt. :) En timme senare tyckte jag att jag var lagom pigg för mackor och lite besök, det fick jag i en timmes tid innan det var dags för sambon att avlägsna sig med våra busiga och övertrötta barn som gick på reservbattrierna pga utebliven middagslur.

I samma veva som sambon och tjejerna gick kom Cosmo in och tittade till mig och frågade hur jag mådde. Bortsett från spända tuttar och trötthet kunde jag inte klaga på något. ;)

Kvällen fortlöpte utan några problem men med mååånga toalettbesök. Jag åt några skinkmackor till vid 21-tiden och låg sen och slötittade på tv fram till 22.15 när jag stängde av tv:n och somnade. Lyckades sova fram till 4.44 då jag vaknade av väldigt öm rygg och ömma tuttar. Jag var så stel och öm att det tog mig nästan en kvart att nå ringklockan som ligger på väggen in till sängen . Maarit kom med min morgondos med smärtlindrande och en halvtimme senare kunde jag ta mig till toaletten och efter det lyckades jag inte somna om. Så jag roade mig med att byta underkläder, dra på mig byxor och sminka mig i brist på annat. Klockan 7 ringde jag efter frukost; yoghurt, apelsinjuice och de underbart goda skinkmackorna som jag redan ätit i två omgångar.

Strax efter kl 8 kommer Cosmo och Alexandra in och jag får ta av mig tortyr-BH:n ett kort ögonblick medan Cosmo granskar sitt verk. Han visar hur BH:n ska sitta och skickar med mig en penna så att jag kan fylla i de streck han ritade på mig för att markerna vart bygeln ska sitta. Efter det fick jag mitt sjukintyg som jag ska skicka in och sen tackade Cosmo och Alexandra för sig och jag började packa ihop mina saker.

Döm min förvåning och besvikelse när jag upptäcker att linnet med knappar jag speciellt köpt för operationen inte går att öppna hela vägen! När jag provade linnet här hemma öppnade jag de två översta knapparna och drog den därefter över huvudet. Och det var just de två knapparna som gick att öppna, resten av knapparna var bara för syns skull! Nåja, jag lyckades iallafall kliva i linnet utan problem och tur var väl det. :)

Sambon kom och hämtade mig kl 9.20 efter att han och barnen packat ihop på hotellrummet och ätit frukost på hotellet. Hemresan gick utan problem då jag tyckt att det varit pest och pina att ligga ner på rygg och att sitta upp var en ren befrielse!

Nu sitter jag här hemma med pruttande tuttar och bara längtar efter att den värsta smärtan ska ge efter och att jag så småningom ska bli kvitt tortyr-BH:n. Men är är det en lång väg kvar…

Nybakade boobs!

Nu är operationen över (opererades kl 13.20) och jag är relativt pigg och ligger under en massa täcken och kollar på tv. Sambon och tjejerna har varit och hälsat på mig i en timma och det var härligt att se mina hjärtan, speciellt nu när lillasyster precis lärt sig att gå även om det är lite vingligt. Det var det bästa smärtlindringen!

Tuttarna spänner och är stenhårda för tillfället, precis som när mjölken rann till efter förlossningen med storasyster. Då satt jag på toaletten på neo och visste inte vad jag skulle ta mig till pga all smärta. :)

Nu är det bara vila som gäller och jag ska mumsa lite Center i min ensamhet och bara njuta av lugnet!

Uppdatering kommer nog imorn om jag orkar under/efter hemresan. :)

Dagen är kommen

Nu sitter vi i bilen på väg ner mot Landskrona. Vi har passerat Jönköping för ett tag sen och har knappt 20 mil kvar och det återstår att se om min nervositet hittar tillbaka till mig eller om jag gjort mig av med den en gång för alla.

Känns fortfarande som att jag inte riktigt greppat att det här verkligen ska bli av, efter alla år av väntan och längtan! Jag ska äntligen få ett par boobs, skapade av ingen mindre än Cosmo!

Kan hända att mina nerver håller sig lugna för att jag vet att jag är i mycket goda händer, men jag vill ändå tro att det har att göra med att jag satt mig in i allt och känner mig väl förberedd på vad som kommer att hända. Sen må detta ett tag innan det sjunker in att det är JAG som ska opereras, inte bara någon för mig okänd tjej på forumet. JAG! Nu är det min tur!

Tack för alla lyckönskningar, det här kommer att bli guld! :D

Dagen före

Jaha, se där.. Dagen som jag så länge gått och väntat på och som hela sommaren känts ”en evighet bort” är äntligen här, imorgon är det min tur!

Om 24 timmar befinner jag mig på kliniken och jag är så förväntansfull. Däremot är jag inte längre nervös utan skrämmande lugn, vilket känns konstigt med tanke på mängden nervositet jag besuttit den senaste tiden. Kan det vara så att jag förbrukat allt, eller har jag blivit så less på att oroa mig att skallen blockat allt sånt? ;)

I drömmarnas värld…

Med tre dagar kvar har jag nu drömt min första dröm om den post-operativa tiden, och den motsvarade inte riktigt mina förväntningar… I mina drömmar har jag precis fått komma hem efter utskrivningen och när jag och sambon för första gången skulle ta en titt på mina nya tuttar så var det knappt någon skillnad! Visst är jag medveten om att det är väldigt spänt och ”tillplattat” till en början men nu talar vi knappt någon skillnad – med 485cc. Och jag kan inte påstå att jag var speciellt nöjd.

Som om de uteblivna tuttarna inte var nog så kände jag till min stora fasa, när jag höll på att granska tuttarna, en spark i magen och snabbt kunde det konstateras att jag var gravid i vecka 16. Jippie. Och vad värre var såg Cosmo ingen annan utväg än att plocka bort implantaten igen!

Det var så konstigt och surrealistiskt allting, och mest svårt verkar det vara att greppa att den om ganska precis 3 dygn är min tur att kliva in innanför dörrarna på Citadellkliniken och få ett par gudalika Cosmoboobs. Som tur är så var det bara en jobbig dröm, boobsen kommer att bli större med implantaten jag valt och jag är inte gravid. Men vad skulle man göra om man upptäckte några dagar innan operation att man är gravid? Hemska tanke.

T minus 6 dagar

Mejlade Åsa på Citadellkliniken för ett litet tag sen för att fråga ifall jag behöver med mig någon form av kvitto till operationsdagen för att kunna visa att jag betalat min operation och svaret låg i min inkorg inom 5 minuter. Imponerande!

Inatt hade jag så jäkla svårt för att somna, låg och vred och vände på mig ett bra tag innan jag äntligen lyckades somna. Tänkte givetvis på den kommande operationen och nu är jag mer förväntansfull än nervös. Jag vill bara ha det överstökat så att jag kan befinna mig i fas 2; tillsammans med den ökända tortyr-BH:n och genomlida ett par veckor tillsammans med den innan livet med mina nya tuttar kan börja.

Idag tänkte jag börja fila på min kom ihåg-lista och smått börja packa ner sakerna jag ska ha med mig. Jag undrar om man behöver legitimation med sig, det känns ju som att det onekligen är någon som är bra att ha. :) Utöver leget tänkte jag försöka komma ihåg mobil + laddare, Cefadroxil, hälsodeklaration, linnet med knäppning, underkläder och sminkväska, om man mot förmodan skulle orka med att sminka sig.

Skrynklig men fin.

Var självklart tvungen att fotografera när jag provade linnet tidigare idag, även om den var skrynkligare än hunden som är av modellen boxer. Det märks ju onekligen att den är lite stor men det hoppas jag kommer att vara till en fördel när väl tuttarna är nybakade och jättesvullna.

Däremot funderar jag på att beställa en till och färga den svart då det här vita är rätt genomskinligt i och med att linnet inte fanns i någon annan färg (eller storlek) än den jag beställt den i. Linnet må vara i 100% bomull och perfekt att färga, däremot är jag osäker på vad tråden i sömmarna är gjort utav. Men jag lär väl klara mig med två linnen med knäppning?

- 38 000 kr

Idag kom mina linnen från Nelly och det vita linnet kommer att bli toppen att ha på sig precis efter operationen. Det svarta linnet däremot var minst sagt stort och jättelångt (det hängde halvvägs ner till vaderna) trots att den är i storlek XS. Måste kolla upp hur det blir med en eventuell retur… Känns ju inte riktigt praktiskt med ett linne som är lång som en klänning, även om det passar bra till att ha här hemma.

Operationen är numera betald och jag kände en kort stunds tvekan till om det här verkligen är något jag vill göra precis när jag skulle trycka på ”Godkänn”. Pulsen ökade och i magen föddes fjärilar som fick mitt att känna svindel för ett kort ögonblick. Självklart är det något jag vill göra, och har velat göra de senaste 10 åren men nu känns det så skrämmande verkligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Tankar kretsar kring valet av implantatstorlek och frågor som ”vad ska den och den personen säga och tycka” dyker upp även fast jag vet att ingen annan än jag har något att säga till om storlek och operationen över huvud taget. Ja, Cosmo förstås men han har ju redan sagt sitt och nu är resten upp till mig!

Det känns så svårt att greppa att jag om en vecka vid denna tid kommer att vara nyopererad och ägare till ett par stora och blivande fina bröst! För let’s face it, Cosmo må vara bröstguden men inte ens han kan rå över att kroppen måste få läka och behöver tid på sig innan brösten är färdigbakade och i sitt slutgiltiga resultat. :)

Jag längtar så mycket just nu!

Planera för avfärd

Jag försöker komma ihåg hur lång tid det tog för oss att bila ner till Malmö när vi var på väg till konsultationen i juni. Jag har ett svagt minne av att vi åkte vid 9-tiden och var framme kl 14, alltså 5 timmar senare. Nu har vi ju lite kortare resväg då vi ska till Landskrona med 5 timmar borde väl vara nog att köra 45 mil på?

För säkerhets skull får jag räkna med 5,5 timmar och bestämma att avfärd hemifrån sker kl 5. Det blir perfekt, sambon får t o m lite sovmorgon då han i vanliga fall åker till jobbet kl 03.50 varje morgon. Synd är bara att behöva väcka barnen så tidigt för att lasta över dom i bil tidigt som tusan. Sen kan man bara hoppas på att de somnar om efter att ha fått en flaska välling, annars har vi en väldigt lång bilresa framför oss. För att inte tala om vilken lång dag det skulle vara för sambon med två trötta barn..

The single digit countdown.

Nu känns det verkligen som att man är på upploppet av nedräkningen när man kommit ner till endast 9 dagar. Dagen till ära har jag spenderat i huvudstaden tillsammans med ett par gamla vänner jag inte träffat på evigheter och det var riktigt roligt! Sambo och barn fick stanna hemma medan jag for ut på äventyr och det uppskattades, inte minst av mig. ;)

Var på jakt efter fler linnen med knäppning då jag inte är riktigt säker på att linnena jag beställt passar så bra, men jag hittade självklart inga. Varför hittar man aldrig det man är på jakt efter?

För ett tag sen lyckades jag snubbla över skrämmande information(?) – att Cosmo skulle ha haft sån otur och brutit armen! Om det nu är så, så är det verkligen höjden av otur för en kirurg som Cosmo som är så eftertraktad och uppbokad. Även otur för mig som ska befinna mig på kliniken om 9 dagar…

Jag undrar om det ligger någon sanning i detta påstående eller inte. Har inte hört av Citadellkliniken något så jag drar slutsatsen att inget har hänt och att operationerna blir av precis som de ska. :)